Tro, hopp och kärlek!

Hej där ute!

 

Det finns nog inte många som kunnat undgå att läsa om min dotter Sofia

som var borta i 7 dygn.  Som dom flesta kan förstå så var det en mardröms vecka! Vissa tycker att jag inte har angivit tillräckligt med information?

Det har haft sin förklaring.

 

Sofia var på min begäran jourhemsplacerad i Sala under några månaders tid. Detta för att hon skulle komma bort från fel umgänge med vänner i norrort om Stockholm och närliggande.

Sofia visade mycket positiv utveckling under tiden i Sala, bortsett från att hon var lite deppig. Hon förklarade när vi pratade i telefonen att hon ville inget hellre än att komma hem till mamma, pappa och syster. Och då kan man ju förstå att hon inte gick och skrattade hela tiden kanske?

För drygt en månad sen så flyttade jag och Daniel med lillasyster ifrån Täby, allt för att kunna ge Sofia en ”nystart” och för vår familjs skull helt enkelt!

Efter en lång period av svårigheter så kändes det som att allt gick åt rätt håll igen.

 

Sen blev det Torsdag (för en vecka sedan)

Då jourhemmet ringde och sa att Sofia inte kommit dit efter skolan.. klockan kan väl då varit ca 19.00

Min första tanke va: Faan! nu har hon gett upp..

När klockan var ca 21.00 ringde vi till polisen i Sala första gången och anmälde att Sofia inte återvänt till jourhemmet. Dom skulle notera det.

Fredag morgon med knappt en blund i ögonen så ringde vi Polisen i Sala igen. Måttligt trevliga så förklarade dom att vi redan hade ringt dom och anmält att Sofia var borta och att dom skrivit in det i deras data. Dom skulle ringa och hålla oss informerade vad som hände..

Jaha tänkte vi, man måste väl lita på vad dom säger… Timmarna gick och oron steg i ett tempo som inte går att förklara!

Vi ringde upp Jourhemmet som sa att det fanns en misstänkt person i Sala där hon kunde befinna sig,  och att dom höll koll där..

Tankarna kom rätt naturligt:

Vad var det för person? Är hon där? Droger? Tänk om…?

 

Fredag eftermiddag kom och vi ringer till Polisen igen för att se vad som händer?

Då blir vi kopplade till ledningscentralen i Västerås, då man inte kunde komma till Sala-Polisen under helgen.. Vår fråga till Polisen var enligt min mening ganska självklar:

-När ska ni kolla upp/knacka på den här ”misstänkta” personen?

svaret vi får är ett drygt

-Jaha? Ge oss hans namn och adress?..

Eftersom vi fått veta ett namn men ingen adress så fick vi återkomma på Måndag om vi ville tala med Sala-Polisen.

Men polisen skulle höra av sig iallafall..

 

Helgen kom och jag kan bara beskriva den som ett levande helvete rent ut sagt!

Vi fortsatte att ringa både Polis och jourhem, och man hade ett misstänkt ställe där den ”misstänkte” personen kunde befinna sig.

Vår fråga till Polisen (som inte ring en enda gång) Kvarstod!

-Varför gör ni inget!? Knacka på!? husransakan!?

Och svaret var åter:

-Nej det är emot våra regler.

 

Okej, husransakan kan jag kanske förstå, men vilken människa som helst kan lista ut att knacka på någons dörr inte är olagligt!?

Tiden fortsatte gå och mina vänner från Täby undrade om vi gemensamt skulle åka och knacka på själva? Vi kom överens om att göra det om inte dom i Sala gjorde det inom en snar framtid. Hade man själv haft bil och körkort så hade det redan varit gjort vid det här laget!

 

Sen kommer den nya Veckan!

Vi får höra att Sala inte längre verkar troligt.. Alla Poliser och enheter på plats har letat sen i Torsdags och hon är anmäld försvunnen i hela Europa!

Timmarna som gått under denna period kan jag bara beskriva som kaotiska.

 

Då beslutar vi oss för att lägga ut på FaceBook  en bild på Sofia och hur lång tid det faktiskt gått. Vi bad vänligen alla att skicka vidare och att kontakta mig på mitt nummer om någon hade någon information.

För varje minut så delas Sofias bild i Hundratal, och på Onsdagen var bilden uppe i 75.000 delningar av vad bara Jag, Daniel och Mange kunde se!

 

6 Dygn har alltså gått! Och det är nu alla frivillga ringer mig och vill hjälpa till!

T.ex.

Paow.se  (en av sveriges största ungdommsbloggar)

Åkerier i Stockholm, tunnelbanorna, pendeltågen, lugna gatan m.m.

Efterlyst på TV3 var informerade,

Sen kom bilden i Aftonbladet på nätet!

 

Vi ringer ytterliggare en gång till Polisen i Sala (som inte ring upp alls)

och frågar om vad som händer?

Svaret var

– Ja det är ju svårt när man inte vet vart hon har åkt…

– Okej, då antar jag att ni hört något nytt eftersom du säger ”åkt”? Det finns något som heter frivilligt försvunnen, och INTE frivilligt försvunnen!…

Det blev tyst i telefonen några sekunder innan personen säger att dom har lagt ut i hela landet att Sofia är efterlyst…

 

Vid det här laget så var jag ett nerv vrak!

Min telefon ringde konstant utan uppehåll, både av media och privatpersoner.

Medmänniskor som icke-medmänniskor! Och ”icke-medmänniskorna” ska jag ge några exempel på senare.

En del ringer och gråter i telefonen medans vissa ringer och är förbannade för våran skull. Alla samtal och sms där emellan hann jag  inte svara på.

 

Jag överdriver inte när jag säger att ca 10 minuter senare får Daniel ett samtal från Polisen i Stockholm som undrar:

-Jag har en fråga bara, vi har fått in ett samtal från någon som säger sig ha sett en bild på Facebook, Har ni en dotter som är anmäld försvunnen?..

 

Vid det här laget efter 6 DYGNs  oro, irritation, uppgivenhet m.m. så blev Daniel (med kanske viss förståelse?) asförbannad! och svarar:

-Vad fan håller ni på med!? Sala säger sig ha anmält vår dotter som efterlyst i hela landet! Allmänheten ringer till oss, som t.ex. Lugna gatan, aftonbladet m.m. och vill hjälpa till frivilligt, men ni kan inte ens kommunicera med varann inom Polisen??

Det blev tyst i telefonen en stund, sen frågar personen med uppriktig förvåning:

-Har ni kontaktat Lugna gatan?

Daniel:

-Nej! DOM har av medmännsklighet kontaktat OSS..Liksom Aftonbladet, Sveriges Radio m.m.!

Polisen

-jaha…. vi ringer tillbaka till dig om en liten stund.

Med en stor suck säger Daniel nått i stil med

-Mm.

 

Dom måste ju nu då haft någon form av kontakt med varann.. Dom ringde inte. Men däremot ringde Täby-Polisen upp ca 1 timme senare och hade under denna period hunnit (OBS): knacka på! dom mest trovärdiga ställen i Täby och närliggande  ”om” hon nu fanns där… men inget resultat.

 

Torsdag! 1 hel vecka gått!

Jag sov ca 2 timmar den natten. Nu var det dags att åka till Sveriges Radio och efterlysa min dotter. Ni som har barn, barn-barn, funderar på att skaffa barn…ja ALLA kan ju tänka er ungefär hur maktlös man är i en sånhär stund.

Alla tankar som kommer…

Minnen som bara dyker upp…sånna minnen man inte tänker på en ”vanlig vardag”

Vad är det faktiskt som har hänt…? Ska jag tänka? eller ska jag låta bli?

Sen kommer Simon från P4 ner och skakar hand och vi ska precis gå in

Då ringer telefonen!

Det är Polisen, vi har hittat Sofia.

Eftersom jag har mottagit mycket dåliga ”skämt” samtal, så tror jag nästan inte på det först. Men sen förstod jag att det stämde.

 

Och var hittade dom henne? I Sala.

 

Nu har jag skrivit ”lite” om händelsen, tankar och känslor.

På skrivbordet är det en sak, att uppleva en sådan vecka är nått helt annat!

Just nu när jag sitter och skriver det här så kommer ett samtal från någon med dolt nummer… dom ville bara säga med larviga röster att dom hittat min dotter, Den ena försöker härma ett ”hjälp mamma” i bakgrunden.

 

Det är ju helt sjukt att säga att man har vant sig vid det här! Men så är det, det finns alltför många idioter där ute kan jag lova! Jag ska ta 2  exempel på sms jag mottagit:

 

-Jag har hittat henne död i skogen, gravid!…nä skoja ba

 

-Det gäller er dotter, hon lever…men är tilltyglad. Ni måste hitta henne inom 2-3 dygn om ingen vänlig själ hinner före. Jag såg henne på Facebook och i en meditation, jag ser henne i en skog utomhus. Jag hör av mig om jag får fram mer information. Det är väl stora skogsområden mellan Sala och Täby…?

 

Sen har vi alla ”censur” meddelanden (ca ett 80-tal på ett 2 dygn)

Och det kan ni ju tänka er vad som stod…

 

Sen samtalen, 2 klassiska exempel:

 

-Hej!…Din dotter är sexig! Mmm…mums! Henne ska jag fan hitta först! ”klick”

 

-Har din dotter här, fixa fram en halv million! Jag återkommer om mötesplats! ”klick”

 

Det var några av väldigt väldigt många.

Med facit i handen har jag naturligtvis tänk att jag måste byta nummer! Men igentligen, Varför det?

Då vinner ju idioterna där ute! Och det ska dom inte få! Den här känslomässiga veckan har lärt mig mycket, och jag blir inte förvånad över något!

 

Jag fick höra att Polisen uttalat sig om följande:

-Facebook gör ingen nytta i ärendet!

 

Mitt svar till Polisen:

-Ni har fel!

 

Polisen gör nytta i många ärenden, men i min dotters försvinnande ska dom inte ens ha mage att yttra något sådant påstående!

Om polisen menar att det blir onödiga samtal dom får från privata, så ska jag vara den första att tillägga att jag också fått ”onödiga” samtal. Polisen tror jag iaf slipper trakasserier i detta läge. Visst, dom får nog (liksom jag) samtal att man tycker sig sett Sofia både här och där, MEN observera, tänk om hon nu faktiskt hade befunnit sig på ett ställe med ett bra tips? Hade Facebook varit onödigt då med??

 

Hade det inte varit tack vare alla Medmänniskor på Facebook så hade det inte spridit sig så långt som det gjorde! Och tack vare spridningen så uppmärksammades det av media, (då polisen reagerade) och slutligen spred sig så någon visste var Sofia var!

 

Ett jätte tack till ALLA som hjälpt oss igenom detta!

Massor av Kärlek från mig till er!

/ En hel familj igen

 

 

 

Om någon nångång behöver snabb hjälp att hitta sitt barn, en anhörig m.m. så är jag den 1:a som gärna hjälper till att sprida detta! Och framförallt på Facebook! / Helle

 

 

 

 

 

 

 

 

38 reaktioner på ”Tro, hopp och kärlek!

  1. Jag tycker Ni har gjort helt rätt! Bara gudarna vet när och om Sofia kommit hem igen annars. Att våra poliser kan göra så ”lite” för oss har man aldrig trott. Men som min son sa till mig när jag berättade om Sofia och att polisen inte gjorde något,- Trodde du något annat!

    Att folk kan var så elaka och hemska att de ringer och skämtar om det. Fruktansvärt! Äckligt! Men som det sägs – Ännu är inte den sista idioten född. Önskar man kunde stå öga mot öga när de sa det,men det vågar de väl inte!

    Nu är Sofia tack o lov tillbaka! Jag önskar Er hela familjen allt gott! KjaM

  2. Jag kan inte tänka mig vad du har gått igenom! Och när man blottar sin själ för oanhöriga är man verkligen orolig! Man kan önska att myndigheter gjorde mer, man kan önska att alla fördomsfulla människor tog reda på fakta inmana de yttrar sig! Med det du gjort på egen hand visar vilken omtänksam person du är och att du gör ALLT för din familj, låt inga idioter ta det från dig! Ge aldrig upp på de som bryr sig, de är långt fler än idioterna! En sann parallellhistoria, en i min närhet blev stämplad som 9-åring att han kommer sitta fängslad innan 20-års ålder, han är idag en stor offentlig person som byggt sitt liv på egen hand där polis och socialtjänst helt misslyckats hjälpa!

    Kraaaam på dig!

  3. Jag måste bara säga hur förbannad jag blev när jag läste om det här med att folk ”skämtat” om detta! Snacka om idioter!
    Hoppas verkligen inte att du bryr dig om dem typerna

    Glad över att hon kom till rätta. Ta hand om varann.
    Kramar

    • Tack för omtanken Maria!
      Kan bara säga att nu när Sofia är tillbaka så bryr jag mig inte ett
      skvatt!
      Jobbigast var när hon var borta.
      Men som du säger, skönt att hon är här nu!

      Tack igen för din omtanke!

      Kramar i massor

  4. Hej – så lättad du måste känna dig nu. När jag fick din efterlysning på Fb att dela med mig kände jag en sån bedrövelse när jag läste den. Varje förälders värsta skräck. Och jag känner nu en lättnad att din dotter har kommit tillrätta. Polisens agerande är en riktig besvikelse – jag vet inte vad det beror på att denna myndighet i alla fall inte verkar veta vilka dom är avsedda att tjäna. Och att behöva utsättas för riktigt onda människors störda psyken i din värsta stund är inte bara grymt, utan också tyvärr den värld vi lever i.

  5. Tack snälla för dina ord, det är dom som värmer allra mest!
    Ja det är underbart att hon hittades oskadd! Polisen ger jag inte ett
    skit för numera. Tragiskt men sant.
    Och vad beträffar skithögar där ute så kan jag bara säga fy fan!
    Hoppas dom får vad dom förtjänar en dag..

    Åter igen 1000 tack för din omtanke!

  6. Polisens agerande förvånar mig inte ett dugg. En god vän blev för ett tag sedan bestulen på en mycket dyr dator. Tack vare tekniska kunskaper kunde han omedelbart spåra upp tjuvens namn och adress. Trots att polisen larmades direkt och gavs otvivelaktiga bevis dröjde det två veckor innan de knackade på och hämtade datorn. Inte nog med det, tillslaget skedde först efter att en mycket populär PC-tidning tog upp fallet!

    Därför är det med blandade känslor jag läser din artikel. Glädjen för er, er familjs och er dotters skull är stor. Vi var många som blev illa till mods av försvinnandet. Riktigt härligt att hon är tillbaka! Samtidigt sjönk mitt förtroende för polisen ännu mer, det rör ju sig om en ung människa! Nästa gång en ung människa försvinner kanske deras inkompetens och lealöshet resulterar i att personen aldrig kommer tillbaka.

  7. Hej Sebastian!
    Glad att du skriver som du faktiskt gör, det är just det här slarvet man vill ska nå fram! Man kan tycka att det är dags att förnya Lagboken?
    Frågan är bara om det skulle hjälpa.. Kanske, kanske inte.
    Men katastrof är det iallafall!

    Önskar dig en trevlig dag!

    Mvh/ Helle

  8. Hej familjen, polisens rutiner är svåra att förstå, och även din dotters beteende. Jag förstår att det måste vara ganska illa med henne som inte tänker på sin familj – oavsett hur dåligt hon mår måste hon någonstans veta att ni menar väl, sen behöver ni inte tycka likadant. Droger och tonårs/depressionshormoner är inte att leka med, jag känner verkligen med dig och hoppas att du om några år kan se tillbaka på den här tiden som helvetisk men något som ni kunnat lägga bakom er. Vänligen/ G

    • Hej Gabriella!

      Tack för din åsikt och ditt stöd!
      Att det var ”illa” med Sofia…jo på ett sätt! Polisen hittade henne lite väl sent.. absolut! Orsaken var hemlängtan. Och hon hade som jag befarade ”gett upp”, kände att inget hände trots att hon hade visat stora framsteg. Den här nya ”vännen” var 24 år! Och Sofia vill ha hjälp nu när hon är hemma igen. Och det om något är framsteg!

      Tack igen för din omtanke!
      Mvh/ Helle

    • Hej Millan!

      Ja veckan har varit hård, millt sagt..
      och hoppas på lite lugn. Det märker vi med dagarna som följer.

      Tankar får du dela med dig av om du känner för det.
      Tusen tack för din omtanke!

      Kram/
      Helle

  9. Pingback: Anonym

  10. Hei Helle.

    Først vil jeg si at jeg er veldig glad du har fått datteren din hjem igjen. Kan ikke tro redselen du og din familie må ha følt den uken hun var savnet. Jeg så delingen din på facebook og har fulgt ”saken” siden. Og ble rett og slett forbanna når jeg leser at du har fått de ufølsomme og patetiske sms/samtaler fra folk som bare er ute etter å lage kvalme. Samt den slappe holdningen til politiet..
    Jeg synes du skal være stolt av måten du har håntert dette på! Du har gjort allt riktig!
    Kommer til å følge bloggen din videre.

    Ønsker deg og familien din allt godt.

    • Hej Karoline!

      Mycket glad att du kommer fortsätta följa min blogg!
      Du är välkommen in varje dag!
      Och ett stort tack för din omtanke, polisen har varit en besvikelse i detta ärende. Och alla idioter där ute står inte högt på skalan i normala människors ögon. Det är vi nog alla överens om?

      Önskar dig en trevlig fortsättning på veckan som är

      Kram
      / Helle

  11. Hej. Jag blir bestört över hur polisen hanterade det här. Man tror att man ska få hjälp av dem och det snabbt. Är glad och lättad att din dotter är hemma igen. När jag såg länken på facebook så kände jag att det var en självklarhet att dela den vidare, även fast jag bor i linköping, man vet ju aldrig.
    Ta hand om er nu och jag vill tillägga att du skriver väldigt bra, sanningen ska synas!

    Kram Madde

  12. Hej Madde!
    Tack för ditt inlägg och din omtanke!
    Japp sanningen skriver jag med glädje! Du har helt rätt! Det ska synas!
    Jag kommer fortsätta skriva, den saken är säker! =)

    Stor Kram
    / Helle

  13. Hej Sandra heter jag och jag är 21 år gammal, jag vill börja med att säga att jag är verkligen jätteglad över att ni hittat er dotter, det värmer att läsa att hon äntligen är funnen.. Jag SKÄMS över att vara en människa, på grund av att det finns så många idioter här, men för det tänker jag aldrig tillåta mig själv att bli en utav alla dessa idioter, fattar inte hur folk har kunnat komma och skämta om något så fruktansvärt.. jag publicerade bilden på facebook och hoppades och önskade att hon skulle få komma hem tillbaka till er, idag såg jag något jag blev väldigt glad över, det var på din facebook, där folk kommenterat allt möjligt om att hon var tillbaka, självklart blev jag tvungen att utforska, när hon hade blivit hittad och här sitter jag nu med ett leende på mina läpparna och känner lättnad över hur bra det måste kännas för er att ha fått tillbaka Sofia!

    • Hej Sandra!

      Tusen tack för ditt stöd och ditt agerande i allt det här. Lättnaden går inte att beskriva i ord!
      Och absolut, Idioterna där ute är så pass låga människor på denna jord så det nästan (bara nästan)
      är synd om fanskapen!
      Men i majoriteten så vinner sånna som DU med flera!

      1000 Tack!

      Med varma hälsningar/
      Helle

  14. Hej jag undrar några grejer
    var var Sofia?
    Varför försvan hon?
    vad gjorde hon?
    hur reagerade ni när ni möte henne igen blev ni glada och arga att hon vart borta eller blev ni glada och struntade i vad hon gjort?

    Min syster blev bortrövad för några år sedan sen ringde vi polisen. Efter fem dagar reagerade dom och sen hittade vår granne henne min syster i ett dike död..Hon hade blivit mördad. Jag var rädd hela tiden och nu blev jag rädd att det kunde hänt Sofia.

    från Stephanie

    • Hej Stephanie!

      Jag vill börja med att säga att jag blir så förbannad när jag hör att polisen inte reagerade på engång!!
      Och sorgen ni var tvungen att genomlida!
      Av vissa anledningar kan jag tyvär inte informera ”öppet” om var Sofia befann sig m.m.
      Kan bara säga det som redan står skrivet, att hon kände en stor hopplöshet att inte få komma hem till familjen
      igen. Hon var i Sala som det stod.

      Och som du säkert förstår så ju längre tiden gick så hade ju vi tankar om att brott begåtts. Och en oro
      som du garanterat känner igen.
      Så när hon hittades oskadd så var min första reaktion att krama henne, och när hon brast i gråt för
      att se sin mamma så gjorde jag det med.
      Sen efteråt kan man nu bara sätta tydliga regler, och fortsätta att älska sitt barn.

      Jag hoppas du förstår att det är just i sånna här situationer jag varit med om, och dessutom DU
      som jag skriver om bristerna inom dessa områden! Och det tänker jag fortsätta med!
      Ju fler som läser och kommenterar kan göra skillnad!

      Mvh/ Helle

  15. Vilka idioter det finns, tur att mängden goda människor väger tyngre. Underbart att hon kom till rätta, tjejen.
    Hoppas allt ordnar upp sej för henne så snabbt som möjligt.

  16. Tack Kalle!
    Det går helt åt rätt håll just nu. Och det får man vara tacksam för!

    Tack igen för omtanken, och idioterna är små på vårat jordklot!

    Med vänlig hälsning/
    Helle

  17. Blir så upprörd över att läsa detta, vissa är inte riktiga i huvudet!!! Hur kan man skämta om sådana här allvarliga saker?? Jag skäms för hur folk beter sig…

    Jag är så glad över att din dotter kom till rätta och jag önskar dig och din familj allt gott!

    Mvh Linda

  18. Måste bara säga att du är en stark kvinna!!
    Som orkar berätta om detta…
    Jag vill inte ens tänka på hur det skulle gå om det hände mina barn något!

    MVH Kristina von Brömsen

  19. Pingback: :-( | Mammakristina's place

  20. Pingback: Anonym

  21. Jag känner med dig hur du har det! Min lilla syster har varit med om samma sak som din dotter. Jag rekomenderar dig att gå med i anhörighets föreningen i Uppsala. Detta är en förening för dem som är anhöriga till människor som mår dåligt, har någon sjukdom t.ex. cancer eller sitter i rullstol mm. Det din dotter har blivit utsatt för är något som hon kommer behöva bearbet så kan kännas skönt för er anhöriga att ha stöd på något sätt. Min syster var också försvunnen i 7 dagar och hittades i Göteborg (hemma hörande i Uppsala), det känns alltid bättre att få dela sin situation med andra som har det lika. Därför rekomenderar jag dig denna förening. /Emma

Lämna en kommentar