Våra skolor, hjälpa eller stjälpa?

Hallå där ute!  

 

Då var det dags för några funderingar igen. Den här gånger handlar det om våra

skolor där ute.

Dom som har följt min blogg ett tag nu vet att jag vi bodde i Täby förut, men alla i familjen var eniga om att flytta för att hjälpa Sofia att få en ny start.

Ett urålders citat från skolorna vi har är:

Barnen är det viktigaste vi har.

Jag och många med mig tycker det är självklart!

Sen har vi själva riktlinjen för skolorna, att bl.a. hjälpa och underlätta för eleverna.

Även detta en självklarhet.

Men tanken kommer ändå smygandes… är det verkligen så igentligen?

 

Då tar vi min poäng med detta.

Min yngre dotter går kvar i sin gamla skola. Det känns bra för henne, och jag kände att hon fick bestämma en liten period hur det kändes att åka den nya sträckan.

Dessvärre går den första bussen härifrån 06.55 och hon skulle då vara framme ca 30-40 minuter efter skolstart, alt missa en lektion på morgonen.

Annars fick hon gå i 45 minuter till den andra bussen längre bort i tidig morgon, för att inte missa den där lektionen/ eller halvtimmen.

 

Jag ringde då till skolan för be om deras hjälp med en lösning på bästa sätt!

Jag pratade med hennes lärare

(som är väl medveten om flyttsituationen, och varför)

och förklarade kommunikations problemet. Jag sa även att det är grymt att låta henne byta skola om hon så gärna vill gå kvar, och mitt förslag var att då att när hon nu missar dessa få lektioner, (då hon börjar senare på Fredagar)

så kanske hon kunde få med sig lite extra läxa hem som kompleterande, istället för att hon ska gå i 45 minuter på morgonen och tappa koncentrationen på dagarna.

 

Läraren höll med och det lät som att det inte skulle vara något problem alls! Hon skulle bara prata med rektorn först och återkomma under dagen.

Efter några timmar så ringer läraren med ett helt nytt tonfall och ny inställning..

-Nej, så kan vi inte göra. Hon missar ju massor av lektioner då, och det är skolplikt i Sverige!

Mitt svar:

-Jo jag vet.. därav att jag ringer till er och försöker komma fram till en bra lösning för hennes skull. Det finns massor med elever i Sverige som rent utsagt skiter totalt i skolplikten! Det gör inte min dotter.

Läraren:

-Men hon skulle ju missa en Tyska lektion på tisdagen då, och det går ju inte.

Jag:

-Turligt nog så har min dotter släkt i Tyskland, så med lite extra läxa så fixar vi det.

Läraren:

-ja men hon skulle ju missa även träslöjden också….

Jag:

-Ja ironiskt nog så råkar ju hennes pappa vara den tyska snickaren i familjen så det kanske går att lösa med!?

 

Det hela slutar med att den så trevliga läraren vände tvärt och en lösning på detta ”gigantiska” problem var omöjligt.

Alla kan ha olika åsikter och synpunkter. Men som jag sa nyss, en del barn skiter verkligen i skolan och inte ett skvatt händer från lärarnas håll! det där att dom faktiskt hjälper till vid behov för barnet när man ber om hjälp?

Nja… åsikterna går isär där ordentligt.

 

För att ta ett citat ur en av mina favorit filmer: Pay it forward!

Läraren säger till en av sina elever:

-Jag kommer alltid att bry mig om dig!

Pojkens svar_

-Visst…Det har du ju betalt för.

 

 

Ett mycket bra citat! För enligt min åsikt så stämmer det.

För som en vän sa till mig som råkar vara lärare,

Skolorna får ju trots allt ett X antal tusen per Elev/år.

 

Nu har vi själva löst färdvägen för dottern på ett enklare sätt. Men frågan finns kvar!

Vad går först för våra skolor…

Dom samhällsstyrda pengarna?

Eller det omtalade: var individs behov och omtanke?

Det kanske är något att tänka på.